vråååååååååål

Måste ju också berätta att jag spenderade min lördagkväll på en sunkig, mörk, konstig lite unken "rock bar" som kallas the rock. Ingen har hört talas om den även om den ligger mitt på larmtorget. Där satt vi, enda blondinerna på stället ochj övade att vråla på inandning med svartrockar-jens. Svartrockar-jens hade svart hår, svart nagellack och väldigt dimmig blick när han slog sig ner vid vårt bord för att lära Wildcat (som för kvällen hette Maja) att vråla.

Sen blev ju tyvärr vår vän svartrockar-jens utkastad men vi slutade inte vråla för det. Våra vrål uppfattade diverse Kalmariter (yes mina vänner, lokalbefolkning) som parningsljud för snart hade vårt bord blivit till någon form av "it-bord" på the rock. Ungefär som fotbollspelarna och hejarklackarnas bord i alla highschool filmer. Alla konstiga "locals" förökade sig och snart var det minoritet på normala människor vid vårt bord. Alla nykmlingar fick smeknamn vilket innebar att där satt vi tre vrålande blondiner + joel som förkvällen hette Kicki, maja, baja och kenneth och ölade med pisse, misse, hans, stjärtis, tvåan och päron en lördagkväll på the rock.

Stjärtis tyckte tydligen att detta var the night of his life för plötsligt tar han upp en kamera och börjar fota värre än en brunstig Japan... Vi flydde upp till Bistro, körde lite old school robotdans bland 18åringarna på dansgolvet och dansade sedan förbi vakten på led.