In your face BITTERFITTA!

Alltså innan Slovenien halvåret bestod vår klass bara av massa grottmiffon, illaluktande loosers, bitterfittor och en (vågar nästan lova) halvt utvecklingsstörd finne. Att komma ner till Slovenien kändes som en orgasm efter ett evigt torrjuckande. Men nu är Slovenien sagan slut och man är tillbaka i Sverige, Kalmar, Högskolan och BBS och jag är så glad att jag äntligen går samma kurs som mina girls igen. Från den ursprungliga klassen är vi bara ett 30 tal som ska göra C-uppsats och våra föreläsningar är lokaliserade i ett rum med bänkar på var sin sida så man kan sitta och stirra på sina klasskompisar i tre timmar. Det kan ju vara trevligt eftersom 10 st i klassen är mina toksnygga tjejer som jag mer än gärna vilar ögonen på men tyvärr så har ju också tidernas BITTERFITTA i klassen och nästan varje lektion utspelar sig en tyst kamp mellan mig och Bitterfittan nästan varje lektion.

Vi får ögonkontakt (av misstag förstås, hennes dubbelhaka vill jag inte utsätta mina ögon för i onödan) och ingen av oss viker blicken. Ingen av oss rör en min. Båda anstränger sig till det yttersta för att se kall, hård, kaxig och känslolös ut utan att det ska bli så tydligt att någon annan ser vår lilla kamp. Detta är en konst. Det måste skötas så diskret så att man kan skylla på att man bara fastnade med blicken om någon frågade men innerst inne vet vi båda två att det är en viktig kamp som utspelas. Jag brukar tyvärr förlora eftersom att se kall, hård och känslolös ut inte hör till mina främsta egenskaper och jag tror att det är Bitterfittans favoritsysselsättning och hon därför fuskar eftersom hon tränar mycket mer framför spegeln hemma....

Men idag hände det... JAG VANN!!!

In tour face jävla BITTERFITTA!!!!!