hej? ursäkta?

Hohojaja. Ibland känns det som man lever i en film. Idag hade jag precis ett sådant moment.

I pausen på den värdelösa och helt onödiga föreläsningen (vilket va synd för gelemössan va långt bak i salen där jag inte kunde se honom) inser vi att det här är helt enkelt slöseri med dyrbar tid och bestämmde oss för att ta helg. Calle och Sandra som ju är snäppet mer snabbtänkta än vad undertecknad är insåg ju detta fem minuter in i föreläsningen och hade därför redan tagit ut jackor. Det hade inte jag.

Jag vandrar tillbaka in i salen när jag råkar krocka med en krullhårig grabb (jag och namn - ingen good match). Och så blir det ett sådant förvirrat moment när vi hela tiden försöker gå förbi varann på samma sida och står mest och gungar med överkroppen. Alla sånna situationer är ju pinsamma isig men den här gången blev det snäppet värre...

Jag lutar till höger, han lutar till höger. Vi ler lite förnäget. Han lutar till vänster samtidigt som jag lutar till vänster. Ni fattar. När man har gjort det tre gånger så känner man pressen av att säga något, man står ju ändå där med nyllena ett par centimeter från varandra och flinar.

Jag får fram ett litet
- Oj, ursäkta.
Och i precis samma sekund säger han.
- Hej hej.

De blir lite konstigt och jag blir i stunden lite förvirrad. Vad säger man? Ursäkta? Sorry? Tja? Hej?

Vet inte vad jag tänkte men jag känner pressen och även jag klämmer ur mig ett
- Tja tja
Och i precis samma sekund säger han.
- Ursäkta.

Han måste ju haft precis samma tankegång i huvudet som jag hade. Sen lyckas vi komma förbi varandra. Jag vet inte om jag lyckas återberätta hur roligt det här va på ett blogginlägg. Men jag har iallafall försökt. Det kändes som en tillgjord, lite pinsam och smårolig scen ur en film.

Nu hoppas jag inte att det är någon romantisk komedi chick flick jag är med i bara - för isåfall är jag inte nöjd med valet av motspelare!