En vanlig dag...

En vanlig dag i mitt glamorösa liv...

Klockan ringer 05.15. Har ingen aning om vad jag gör fram till 05.40 då jag går till bussen eftersom jag då är i en tröttdimma. Nere vid busshållplatsen gör man det vanliga muntra hälsningarna bland alla andra (3 st) morgontufsiga glada människor. Vi ler ikapp tills bussen kommer. Då går jag till MIN plats. Ja, jag har en plats som är MIN! Som tur är så är det alltid samma människor på bussen så ingen försöker ta min plats. Tur det, annars hade jag med mitt muntra morgonhumör fjärtat dem i fejjan och sedan suttit och "pookat" dem hela bussresan tills dem flyttar sig.

Jobbet drar igång, och jag gör städlistor, vip-listor-kreditkortslistor och annat livsnödvänligt för att hotellet ska fungera som ska göras samtidigt som jag ler. Nån stammis kommer och lämnar in en urdrucken kaffekopp eftersom han inte orkar gå tvärsövergolvet och lägga den i disken. Jag ler. Ca 15 tyska turister kommer en och en och frågar på tyska (såklart) var frukosten är, när dem ska checka ut och var centrum ligger (2:a våningen, klockan 12 och du är MITT i jävla centrum). Jag svarar och ler.

Jag går ner och tar lite frulle och möts av hela nudel-armen eftersom jag råkat gå på frukost samtidigt som städ. 10 vietnameser, thai och liknande sitter med varsin tallrik nudlar medans jag sitter med mitt kaffe och knäckemacka. "Vil di hah NUDEL Friiida? Di e micke braahh". "Nej, tack. Inte nudlar klockan 8 på morgonen idag heller, tack" säger jag och ler.

Sedan rullar förrmiddagen på med diverse utcheckningar, en familj som fastnar i hissen i 40 minuter, en galen tant som kissat ner en säng så illa att den måste slängas, psykdoktor som kommer och övertalar receptionschefen att tanten ska få bo kvar ävven om hon ringer och väcker andra rum på natten, skälla på köket för att det inte är datum på mackorna i shoppen och jaga städ med redan städade rum till gäster som vill checka in klockan 10 på morgonen. Jag löser problem och ler.

Dagen är slut och stämplar ut. Jag skrattar.